Aineistopankki | Vesihuolto | Tietokortti | Ruotsi
ABC för beräkning av reningsresultat
ABC för beräkning av reningsresultat innehåller information om principerna för beräkning av reningsresultatet och de faktorer som påverkar slutresultatet.
Det går att undersöka hur de fastighetsspecifika systemen för behandling av avloppsvatten fungerar bland annat genom att ta prover på renat avloppsvatten. På grund av variationer i kvaliteten bör provet som ska analyseras tas från så många delprov som möjligt, som ett kombinerat samlingsprov eller med en automatisk samlingsprovtagare. Ett resultat som grundar sig på endast en provtagning eller en undersökningstidpunkt kan ge en felaktig bild av systemets funktion som helhet.
Kraven på att minska belastningen enligt avloppsvattenförordningen gäller den så kallade kalkylerade inkommande belastningen. När reningsverkets funktion undersöks innebär detta att det prov som ska analyseras tas från det renade avloppsvattnet och jämförs med det obehandlade avloppsvattnets belastning, som fastställts med hjälp av belastningstalet. Avloppsvatten som kommer till reningsverket analyseras oftast inte, utan enbart renat vatten.
Belastningstalet bestämmer den genomsnittliga belastningen av obehandlat hushållsavloppsvatten som en invånare producerar (BOD, fosfor, kväve) i gram per dygn.
Standardbelastningstalet försvårar jämförbarheten mellan olika situationer, eftersom koncentrationen för varje parameter varierar i och med olika vattenmängder. Exempel för kväve:

Reningsverkets funktion, det vill säga reningseffekten, kan beräknas med hjälp av ovan nämnda belastningstal och den uppmätta halten i utgående avloppsvatten med hjälp av formeln nedan.
Om ett system som separerar avloppsvatten används, till exempel en torrtoalett eller sluten tank för svart avloppsvatten, beaktas detta vid beräkningen av reningseffekten. Reningskraven (på basnivå BOD 80 procent, P 70 procent och N 30 procent) jämförs med reningsgraden för hela fastighetens hela avloppsvattensystemet enligt formlerna nedan.
Enligt en undersökning som Työtehoseura gjorde 2020 är den genomsnittliga totalförbrukningen i hushåll 113 l/pers./dygn och vattenförbrukningen i småhus (egnahemshus och parhus) något mindre, i genomsnitt 111 l/pers./dygn. Det finns dock betydande skillnader i vattenförbrukningen mellan hushållen: enligt undersökningen klarar sig några av dem som förbrukar minst med mindre än 50 liter per dygn, medan de som förbrukar mest kan använda mer än 300 liter vatten per dygn.
|
Allt avloppsvatten l/pers./dygn |
Grått avloppsvatten
l/pers./dygn |
n
(tot. 1 750) |
Procentandel |
|
under 50 |
under 43 | 123 | 7 |
|
50–99 |
43–84 | 731 | 41,8 |
|
100–149 |
85–127 | 607 | 34,7 |
| 150–199 | 128–169 | 193 |
11 |
| 200–299 | 170–254 | 70 |
4 |
| 300 eller mer | 254 eller mer | 26 |
1,5 |
Fördelningen av vattenförbrukningen i hushåll (Källa: Vedenkulutus – Motiva)
Vattenanvändningen fördelas mellan olika funktioner. Det är värt att notera att toalettvatten, som orsakar den största belastningen (fosfor och kväve), utgör endast 15 procent av den totala vattenförbrukningen. Resterande 85 procent är så kallat grått avloppsvatten, av vilket vatten från köket (17,5 procent) innehåller största delen av det organiska materialet (BOD).
Bestämningen av reningseffekten grundar sig på standardbelastningstalet, som används även i undantagsfall. Till exempel i gråvatten från en restaurang finns det en större andel diskvatten än normalt och därför är andelen organiskt material större, men belastningstalet är detsamma (30 g/pers./dygn). Detta försvårar för sin del jämförbarheten mellan olika situationer.